Samma kväll stoet Distraida somnade in insåg Eva Widenby och Helene Virro att det var dags att skriva historien om hästarna de levt med och som de följt ända in i döden. Berättelsen handlar om livsmod, frihetslängtan, andlighet, helande och stunder av närhet – med ömsesidig respekt mellan häst och människa.